-Det slamrar till och det hörs en tung duns när jag stänger luckan till dagens sista diskmaskin på jobbet.

”Phuust äntligen”

Luften är kvav och svetten påtaglig när jag sakta beger mig mot omklädningsrummet. Tankarna har snurrat runt mestadels av dagen kring min första resa till Rügen i Tyskland.

Ett mytomspunnet fiske där historier om hårda vindar och bitande kyla varvats med stora gäddor eller inga gäddor alls!. Där otaligt många gäddfiskare fått bekänna färg och frustration, men nu skulle även jag få chansen att överlista dom grova gröna madammerna i det Tyska vattnet.

Veckan som passerat har kantats av hastiga beslut då Per fick lov att stanna hemma och jag fyllde platsen som det sista kortet i gänget. Problem som akuta pass och ledighet fick lov att lösas fortast möjligt.

”Tick tick tick”  ”wrooum” ljudet av tändningen till bilen drar ingång, fylld till bredden av fiskeutrustning och diverse nödvändiga kläder lämnar jag sakta den snöbelagda parkeringen i Dalarna.

Jag måste först ta mig ner till Stockholm och hem till Steve för att möta upp han och Thomas för ett snabbt bilbyte innan resan mot Trelleborg och färjan över till Tyskland och Rügen sker.

Genom rutan förändras vyerna från dom meterhöga snöhögarna och isbelagda vattendragen till en tidig vårliknande miljö och innan jag vet ordet av så blinkar jag in på gatan hem till Steve.

”Du har anlänt till din destination” Gps rösten tonar ut och jag hoppar med raska steg upp för den hala trätrappen och knackar på. Jag möts av en aning småstressad kille med glimten i öga som säger

”Vi lär dra ut på några snabba ärenden bara”

”oh sen har jag har inte packa än haha” 

Efter lite små bestyr och några drastiska ompackningar så har Thomas anlänt och vi styr kosan mot färjeterminalen i Trelleborg.

Det är en stjärnklar natthimmel och en bitande kyla som möter oss vid första stoppet. Prognosen har vart väldigt svajig och det är lite eller mycket på vinst och förlust vi åker på den här resan då samtalen mellan Steve och guiderna på Bodden Anglers i Rügen duggat tätt om eventuella kallras och dåliga vindar som gjort risken för isbildning på vattnen stora.

Jag skymtar dom höga relingarna på färjan och vi stannar bilen för att krama om och hälsa på alla våra vänner som skall hänga med oss på äventyret. Det finns en iver och frustration i ögonen på oss och vi håller alla tummarna på att den kalla prognosen ska vända.

Båtresan gick smidigt och vi umgicks med kortspel och skratt om och om igen, tills vi hör ett sprakande ljud i högtalarna. ” Arrival in Sassnitz Germany will soon take place”

Vi packar oss raskt in i bilarna och beger oss till schaprode rügen. Jag har belägrat mig i baksätet och tittar likt ett barn ut genom fönstret. Det är alldeles för kallt ute och det ligger fortfarande lite frost  på marken men solen som är på väg fram kommer snart att smälta bort det under resans gång. Jag möts av långa alléer som slingrar sig fram och snart är vi framme vid vårt boende på Villa Holm.

”ja så vad tycker dom om Rügen hittills Jonatan” hör jag en röst som ropar när vi kliver ur bilen

”Haha jo lite för kallt va”? svarar jag snabbt med ett leende.

Vi delar upp oss i rummen och gör oss hemmastadda. En del av oss fortsätter med kortspelandet medans jag och Steve beger oss ner till hamnen för att kolla hur det ser ut med vattnet och möta upp Robert Balkow som är en av huvudguiderna på Bodden Anglers.

Väl nere i hamnen så möts vi av det första bakslaget på resan när vi nu kisar ut över hamnen och bodden som är isbelagd. Steve och Robert dividerar och pratar en stund och jag tar mig en promenad längs kajkanten och kollar ut över sundet som ligger stilla.

”Kom vi går tillbaka och pratar med dom andra”

Läget såg väl inte allt för ljust kan man tycka då man inte kunde fiska på det flesta av ställena som guiderna brukar hålla till och det var just nu endast ”rännorna” som färjorna brytit upp som låg öppet.

Vi hade en gemensam pratstund och vi var alla fyllda med delade känslor kring dom dystra beskeden. Dagen tickade på och jag fick erfara mitt första möte med den lokala restaurangen Schillings Gasthof. Ett pittoreskt litet hak med allt från lokal korv och surkål till mättande schnitzel rätter med en gedigen ölmeny i alla dess smaker. Schilling skulle även blir mathaket som gällde på kvällarna veckan ut så det kändes bra.

”piip pip piiip” Alarmet till väckarklockan ljuder högt. En snabb frukost och en snabb koll på den lokala väderprognosen som fortfarande visa minusgrader och vindstilla. Isarna låg fortfarande över boddarna och ännu en dag infrusna i Rügen.

Jag, Steve och Thomas tar bilen och åker en sväng för att kolla isläget på andra delar av området. Det är ett kargt och kallt Schaprode som flyter förbi, dimman ligger tät över dom enorma åkerfälten och dom slitna gamla stenhusen får mig snabbt att tänka på ett Tyskland under krigets tider. Det ligger nått mystiskt men ändå sorgligt över hela byn som vi passerar. En rävunge springer snabbt över den frostbelagda jorden på åkern.

Isläget såg ungefär lika ut över hela området och vi bad nog alla i tysthet att vindarna skulle komma och skölja undan så vi kan få fiska.

Morgonen efter möter återigen Steve upp Robert och följer med ut på en isbrytarvända i hamnen och dom försöker även ta sig ut i rännorna och kolla läget extra nogsamt. Vi har fördrivet dagarna som varit med små utflykter och några sevärdigheter med allt från bryggerier till restaurang hak i närområdena medans andra har stilla fiskebegäret från land och fått sig några kast i kroppen!

”Grabbar kom” hör vi en röst som ropar. Det är kväll och vi har samlats inne på ett av rummen

När Steve kommer med nyheter.  ”Efter lite övertalning och många samtal med Robert så kommer dom göra allt i sin makt för att vi ska komma ut imorgon bitti” 

En tyst sekund far igenom rummet till allas häpnade ansikten. ”hörde vi rätt” ?  och HÄR händer det nått som jag förmodar endast en sann gäddfiskare känslomässigt kan relatera till. Rummet fylls av fjorton ropande grabbröster som försöker överrösta varann. I en bråkdel av en sekund så har plötsligt tonvis med beten och betesboxar plockats fram och stämningen är så spänd av lycka att du kan ta på den.

Fjäderringar bänds och krokar byts ut. Rullar monteras och mitt i kaoset finner jag mig själv stående i rummet och flinar när jag tänker på hur vi alla påverkats av beskedet att imorgon blir det fiske. Jag tror vi alla somnar rätt gott ikväll!

En tidig morgon skrider till verket och vi är alla pigga glada och taggade. fullt påpälsade beger vi oss ner till hamnen och möter upp guiderna som en del av dom redan står med motorerna igång och väntar. Jag delar båt med Steve och Thomas och vi lastar båten full i saker och hälsar gott på guiden.

Vi kryper sakta ut ur hamnen med båtarna som försiktigt parerar bitarna av bruten is mellan vågorna. ”you can sit down in the back now”! Alex vår guide för dagen dirigerar ordningen i båten och så fort vi närmar oss dom mer öppna fårorna så ökar motorljudet och jag fylls av känslan och spänningen att uppleva ett nytt fiske på en ny plats.

Morgonen går trögt för oss i båten och fingrarna är svagt bortdomnade när vi nås av den första rapporten om en fisk som får mig att höja ögonbrynen. ”what” ? ”what did you said”?? Jag ropar över glaset på pulpeten till Alex som står med telefonen i handen. ”yes 120cm pike in Uwes boat”.

Rickard Bertilsson är mannen myten legenden som satte standarden för resan! En grann madamme på 13 kg och hela 120 centimeter som slukade en Flapjack Firetiger av Flog Lures och första gäddan  för dagen var bärgad.

Rapporterna fortsatte under dagen och både Filip Pettersson och Tore Forssander plockade super fina gäddor på 118 samt 110 centimeter. Filips fina fisk slukade en Slim Lucy från Esox Gear i färgen tånglake som visade sig vara en riktig killer i Rügen. Betet är en nyhet i Esox Gears sortiment och är ett shadbete som mäter hela 26 cm och kommer finnas tillgängligt på Sportfiskemässan i Stockholm i år.

Jag var glad i själen och sinnet! Jag är och har alltid vart en sån kille som blir genuint glad över rapporter om stor fisk för mina vänner och jag minns hur jag ropar över båten till Steve att ”fan vad glad jag är för grabbarna det är dom värda”.

Både Steve och Thomas delade min uppfattning när vi tomt blickade ut över det kalla vattnet och undrade om vi själva skulle få känna nått böj i spöna snart. Dagen och eftermiddagen passerade utan nån vidare god fiskelycka för vår egen del. En färg som funkat bra för andra under dagen var firetiger och flougröna färger. Jag gjorde ett sista betesbyte för dagen och det fick bli en Big Curly Lucy i färgen Hotpike.

Vi driftade sakta av en kant mot ett grundområde som tyvärr fortfarande låg under is så för ovanlighetens skull fanns det nått att kasta mot i Rügen och i det här fallet i form av en iskant haha.

Det är tjugo minuter kvar av dagen när jag för tusende gången såg betet närma sig båtkanten och som en explosion bredvid relingen fick jag se hur en fin meterfisk vältrar sig över betet. ”Fish fish” skriker jag ivrigt och försöker hålla ner spöt men hon drar längs med båtkanten, och av rent hjärnsläpp så försöker jag vända henne mot mig vilket i efterhand självklart var det mest orutinerade man kunde gjort. ”shiiiit” ”got damn” ”she´s lost”  Alex släpper handen från håven och jag ser en bred stjärtfena försvinna ner i dunklet.

Besviken på mig själv avslutar vi dagen men genast när vi är i hamn så förändras min sinnestillvaro och jag kramar om mina vänner för sina fina fångster och glädjs med dom resten av kvällen!

Det blev en tidig kväll för mig personligen då jag nog var den första som kröp till kojs den dagen. Jag kände mig trött och sliten, mest psykiskt då jag för ovanlighetens skull lagt nån press på mig själv att jag så gärna vill ta en av dom mytomspunna gäddorna i Rügen. Innerst inne är jag väl medveten om att det kan dröja många vändor innan det stämmer och man lyckas med sitt mål.

Men här tänds en känsla som jag inte riktig kan förklara. Den ligger som liksom inbäddad och jag tänker att imorgon får det bära eller brista nu är det guld eller fan ingenting.

Jag vaknade före klockan på sista dagen och begav mig snabbt mot frullen. Jag kände mig utvilad och väldigt fokuserad, så pass att jag inte lagt märke till det snöblandade regn kaoset med bra svajiga vindar som piskade träden utanför fönstren.

Pälsade på mig det mesta jag hittade i väskan och tog spöna under armen och knatade ner till hamnen. Kort därefter slöt resten av gänget upp bakom och började lasta båtarna med fiskeutrustningen.

Efter en kort breefing med guiden så styrde vi kosan mot ett större grundområde där vi haft bra rapporter om aktiv fisk i området.  Vi blev flera båtar som driftade av det stora området och flera av båtarna hade ett jätte bra fiske med stora fiskar i båten. Dock var ingen av båtarna någon i vår grupp men stora fiskar är alltid spännande.

Dagen var otrolig seg just i vår båt och vi testade oss febrilt fram i betesboxarna utan direkta resultat. Händerna var iskalla vid det här laget och kläderna genomblöta av det piskande snöblöta regnet som kom ner.

”Härligt väder grabbar” haha ”ja fyfan frisk är man ju inte” Ironin duggade tät i båten men vi höll skenet uppe och nötte på.

Ibland när fisket har kommit till den punkt där allt känns hopplöst så brukar jag personligen göra nått drastiskt i tankevalen. I det här fallet sneglade jag snabbt ner i högen med beten och hörde guidens ord som klingade ”this colour” ”that colour” ”that Lure” mm mm men jag slopade allt som verkat funka under dagen för andra båtar och gav mig f*n på att välja ut ett bete som jag själv tyckte efterlikna den mest naturliga föda som gäddorna frossar på i vanliga fall och hålla mig till det tills dagen runnit ut. ”det får bära eller brista nu”

Jag kara ihop resten av alla beten och knäppte på en Slim Lucy i färgen Green Alewife och började nöta och nöta. Kast efter kast. Jag börja känna mig smått darrig då jag utelämnat både dryck och mat under dagen och bara försökt nött på.

Men då händer det! PANG! Ett distinkt stenhårt hugg som skickar en rysning genom hela kroppen! ”FIIISH” ”FIIIIISHH” ” Its a good one” ”heavy”

Långt ut ser jag linan skära i sidled och jag pumpar in fisken med en nervositet som är utöver den här världen. Håven åker fram och Alex sträcker sig långt ut i fören när jag dovt nånstans långt borta hör orden ” I got it ”  Ett kort jubel innan jag sjunker ner i fören med benen som gelé.

Haha jag vet ärligt talat inte varför jag påverkats så mycket av resan och gäddan i håven! Visst det är en praktfisk och jag är superglad men jag brukar inte vara så här nervös och pressad.

Det var faktiskt första gången som jag blivit så slut i psyke av en landad fisk att jag bara satt en lång stund i fören och försökte känna benen komma igång. Vi mätte och vägde in henne på 113cm och 11kg. Jag kramade om alla i båten och satt mig ner igen i fören och tog en djup suck blickandes ut över det vågiga kalla vattnet! ” nu var det klart” tänkte jag… This Is Rügen!

// Jonatan Nellfors

Team Esox Gear Dalarna